Hovet - En blogg om Islandshästar -

Bommar och grundgångarterna

Gårdagens ridhuspass var som sagt koncentrerat till trav- och galopparbete med bommar. Det behövs nu när jag börjar känna lite mer på passen. Jag tror att det kan vara fler än jag som har känt att det är svårt att få hästen att spänna av och vila i steget i galoppen när man börjat träna passen? Hästen är liksom alltid "beredd" på att snart kommer det nog en läggning! Och jättetaggad på det givetvis. Igår jobbade vi lite med bommar som "fokusförskjutning" och även om det var lite knepigt så gick det bra tillslut!
 
Galoppbommar - Jag använde tre bommar. För islandshäst (C- till D-ponny, cirka 140 - 145 cm i mkh) är 2.75 - 3 meter ett lagom avstånd. 
 
Travbommar - Jag använde fyra bommar med cirka 1 meters avstånd. 
 
Vid nedtagningen till trav tog jag ett varv på volten vid C (eller A i andra varvet), kände på ställningen åt båda hållen, hittade en bra balans i traven och red sedan fram över bommarna. Fattade galopp igen vid A och red sedan över bommarna. Här får man också tillfälle att öva på en hörnpassering på kvartslinjen i galopp, vilket jag nog inte är ensam om att slarva med ibland och som dessutom kräver en del balans (och magmuskler!).
 
Superenkel övning egentligen, men nog så svår om den ska flyta på bra. Jag var verkligen nöjd med henne igår och hon kändes stabil och framme till handen. 
 

Tisdag och ridövning

God morgon! Börjar denna dagen men en liten ridövning som vi gjorde på kursen för Johanna för ett par veckor sedan. Övningen är egentligen lätt, men det är faktiskt inte helt enkelt att rida helt rakt innanför spåret på långsidan med bommar, att göra en helt rund volt och att göra övergångar mellan galopp och trav och fatta galopp på rätt ställe. Att göra precisa övergångar är jätteviktigt när man tävlar i sportgrenarna, så vi la ned väldigt mycket möda på detta. 
 
 
Här rider man alltså i trav, gör en volt vid C, rider ut och vänder upp en bit innanför spåret och rider helt rakt över bommarna, fattar galopp vid A, rider en volt i galopp och fortsätter sedan i galopp hela vägen ned till C där man gör en övergång till trav och rider in på en volt igen. När man känner att samspelet fungerar kan man ta bort en eller båda volterna. 
 
Inte helt enkelt men jättebra! Vi red lätt över bommarna, men det går givetvis också att stå i lätt sits.
 

Övergångar

Hittade en bra artikel angående övergångar här! Jag rider jättemycket övergångar och tycker verkligen att det ger resultat. Jag vill kunna "känna" hela hästens kropp när jag rider och jag tror att det är viktigt att det finns en kroppsmedvetenhet hos ryttaren som även omfattar hästen. Övergångar är ett superbra redskap där. Jag brukar rida serier med övergångar och, precis som Maria Sundin skriver i artikeln, hittar man balansen i den nya gångarten innan man byter igen. Jag tror att man i regel rider lite för länge och "trixar" lite för mycket mellan varje övergång. 
 
Maria sammanfattar det såhär (detta är alltså ett urklipp från artikeln!):
  • Jobba med övergångar på alla sätt. Alltså skritt-halt, halt-skritt, trav-skritt, skritt-trav, trav-galopp och så vidare.
  • Gör många övergångar tills kommunikationen fungerar. Försök jobba med den intensitet i hjälperna du vill ha.
  • När du saktar av från trav till skritt ska du känna efter när hästen är i balans och då direkt sätta i gång i trav igen. 
    – Ta inte extra förhållningar och tänk att hästen ska kröka på nacken. Just det här att träna sig på att känna när hästen är i balans är väldigt viktigt i kommunikationen med hästen. De gillar inte att komma ur balans, det är en av de saker hästar tycker sämst om.
  • Det brukar ta ungefär tre till fem steg innan hästen är i balans igen vid en övergång.
    – Som ryttare gäller det att uppfatta när hästen är i balans och ge den en ny signal, ”nu kommer vi fram i trav igen”. Hästen får en känsla av att den här ryttaren är medveten om vad jag, hästen, gör. Men om ryttaren bromsar igen eller grejar och fixar, då går det momentet förbi. Hästen känner att ”nu rider hon däruppe för sig själv”.
  • Många har problem med övergångar galopp-trav.
    – I växlingen galopp-trav, som många ryttare inte gillar, springer hästen ofta i väg och lägger sig på bogarna. Innan man har tränat det. Därför är det många som går ner i skritt ganska snabbt. Men om ryttaren signalerar galopp igen blir hästen okej, säger Maria och fortsätter: 
    – Om ryttaren börjar bromsa, fixa och trixa, ja då är det hästen som bestämmer. När hästen upplever att ryttaren gör sitt yttersta för att hålla den i balans, då blir den välvilligt inställd. Det ökar tilliten alldeles otroligt.
Vad tycker ni? Brukar ni rida övergångar?
 
 

Ridövningar

Här kommer ridövningarna som jag skrev om från lektionen i tisdags. 
 
Syftet med övningarna var att engagera hästens bakdel, jobba med kontakten och hästens utsida samt att få ett flyt i tölten och en bra framåtbjudning. 
 
Den första övningen red jag på fyrkanspåret men med hörnpasserinagarna något innan hörnet, vilket var bra för balansen och för att inte ta för mycket stöd i sargen och fånga upp yttersidan. Jag red övningen i tölt. Jag red framåt mot kortsidan i tölt. Några meter innan hörnet gjorde jag en halvhalt och red innanför spåret mot den andra långsidan. I hörnpasseringen flyttade jag hästens bakdel. På kortsidan red jag i arbetstempo. Efter nästa hörnpassering, som reds på samma sätt, ökade jag ganska omgående efter att jag rakriktat hästen. Sedan red jag i mllantempo (eller så snabbt det gick utan att hästen föll ur ramen) och upprepade samma sak vid nästa kortsida. 
 
Den andra övningen red jag i både skritt och tölt. Jag red på en volt och ökade och minskade volten samt flyttade hästens bakdel (på samma sätt som i den första övningen). Efter att jag fått igenom de sidförande hjälperna i båda varven i skritt gjorde jag samma sak i tölt och efter ett tag längde jag formen på hästen. Tempot var fortfarande friskt. Jag fortsatte att flytta hästen även i den lägre formen. 
 
Båda övninagarna var toppen för att engagera bakdelen. Jag varvade dessa övningar med övergångar och tyckte att det var till stor hjälp för att få hästen mer centrerad och att få en bättre utsida och kontakt. 
 
 

Att rida en sluta

Efter mitt inlägg om att rida en öppna så fick jag ett önskemål om att skriva ett inlägg om att rida slutor. Självklart gör jag det, och jättekul att ni skriver vad ni vill läsa om!
 
Sluta är en övning som jag rider på de lite mer erfarna hästarna. Det är en relativt svår övning som kräver en hög samlingsgrad. Slutan är, precis som öppnan, en s.k. "skola" och övningen är främst till för att öva samling och bärighet, men det är också lösgörande. I slutan är hästen ställd i rörelseriktningen. En hjälpregel är att hästen ska gå på samma sätt som när vi är på väg ut ur (eller "sluter") en volt. Det yttre frambenet (eller hela framdelen) går på spåret medan bakbenen går på varsitt spår innanför. Istället för att slutföra volten och låta hästen gå ut på spåret så rider vi framåt med tvärning.
 
(Obs att på bilden går hästen med alldeles för mycket tvärning, hästen ska i själva verket vara nästan parallell med spåret, men exemplet är för att illustrera tänket, se bilden nedan)
 
Slutan är en bra övning för rakriktning och för att få hästen att ta stöd i yttertygeln. Hästen kommer att korsa sina bakben och trampa de yttre bakbenet framför och förbi det inre, och därför kan vi på det här sättet öva på att engagera hästens bakdel. Viktigt att tänka på är att hästens inre benpar inte rör sig lika mycket i sidled som det yttre och vi bör därför ha som mål att kunna rida övningen åt båda håll. 
 
Innan jag börjar träna slutor så vill jag att hästen ska kunna genomföra korrekta halvhalter, gå korrekt ställd i båda varven och jag vill också att den kan utföra sidförande övningar som öppna och skänkelvikning. Slutan kräver mycket av hästen och den bör vara bekant med de sidförande hjälperna. Hästen kan också vara lite mer ställd i slutan än i öppnan. 
 
När vi ska rida en sluta börjar vi med en halvhalt. Med bibehållen samling skjuter vi fram den inre höften något och fångar upp hästen med yttertygeln. Innertygeln kan verka ledande för att få hästen att ställa sig inåt när vi sedan böjer hästen runt innerskänkeln. Därefter flyttas den yttre skänkeln lite bakåt, bakom sadelgjorden, och talar om för hästen att bakdelen ska flyttas inåt. Framdelen styrs sedan i den rikning som vil vill att hästen ska gå. Vikten ska ligga i rörelseriktningen.
 
Den yttre tygeln verkar förhållande och reglerar böjningen.
Den inre tygeln kan vara ledande men jag brukar försöka att ha eftergift i innertygeln.
Den yttre skänkeln aktiverar det yttre bakbenet och flyttar bakdelen inåt.
Den inre skänkeln driver hästen framåt mot yttertygeln och det är den skänkeln hästen rundar sig kring.
 
I slutan går hästen på tre eller fyra spår.
 
 
Glöm inte:
- Grundarbetet; det är viktigt att hästen accepterar halvhalterna, kan gå korrekt ställd och med samling innan vi börjar träna sluta.
- Framåtbjudningen, hästen ska inte stanna när vi flyttar den utan rörelsen ska "flyta på".
- Rid inte med för mycket tvärning.
Förböj inte hästen; hästen ska inte skjuta ut ytterbogen. Använd stödet i yttertygeln för att reglera detta.
- Vikten ska ligga i rörelseriktningen.