Foton och longering
Det blev ingen utflykt idag, det får vänta tills i morgon. Fortsättning följer... Jag har dock hunnit ut en sväng till stallet. Tog lite fina bilder i kvällsljuset och longerade Fljóð. Det behövdes, hon var jättepigg. Älskade pluttan vad hon håller på just nu. Det går verkligen upp och ned. En typiskt situation idag: Jag longerar, hon travar på spåret. Plötsligt hör hon ett ljud, hoppar till och det skvätter lite grus på staketet, hon får en chock och sticker iväg, trampar på sin egen svans, får en chock igen och galopperar typ tio varv innan hon lugnat ned sig. Hon är mästare på att hetsa upp sig själv, och ju mer stressad hon blir desto mer lugn och metodisk får man vara själv. Hon har verkligen ett lite märkligt sinne, men hon är jättefin och rör sig så bra så man tappar andan. Det kommer bli jättebra när hon väl känner sig trygg, både med sig själv och med mig. Man skulle kanske kunna skylla på hanteringen men jag har haft henne sedan hon var ett år och jag vet att hon inte har varit med om något traumatiskt. Hon har fått samma uppfostran som mina andra hästar som är lugna som filbunkar, så det är nog mest hennes eget huvud som spökar. Jag tror dock att träget arbete kommer att ge resultat. Tålamod, tålamod, tålamod. Hon har blivit mycket mer social och avslappnad faktiskt, och hon kommer faktiskt fram i hagen och vill komma ut när jag ska hämta henne, vilket är ett stort framsteg mot förut. Älskade pluttan! 
 
 
Julkalender - Dag 22 & 23
Mitt värsta respektive bästa hästminne? De värsta minnena är väl hästar som blivit skadade eller fått avlivas, eller när man träffat riktiga idioter i hästbranschen som man bara önskar att man aldrig hade träffat. Men sånt är ju såklart inte så kul att tänka på, så jag tänkte lämna den biten.
 
De bästa minnena är dessutom så otroligt många fler! Såklart minns man riktigt fina ridturer och mysiga stunder med hästarna. Några särskilt fina minnen är när Maríus föddes, när vi hämtade Gullan och Fljóð, deras inridning, när vi hämtade Slemma på flygplatsen i Norrköping, när jag och Slemma vann vår första tävling. Det finns hur mycket som helst! Men sen har man såklart andra gamla minnen som också var fantastiska. Jag följde med som groom på massor av tävlingar när jag var yngre, det tyckte jag var riktigt roligt, och det är några av de bästa häst-minnena jag har. Det är väl det bästa med ridning egentligen; att man får nya fina minnen hela tiden!
 
 
Bra ridpass!
Idag blev det en sen tur på Fljóð. Rotade fram pannlampan och insåg att den inte laddade. Så typiskt! Nu måste jag köpa en ny... Hur som helst så red vi på ridbanan (som av ett mirakel har det värdelösa underlaget satt sig något sedan förra året), och hon kändes jättetrevlig! Jag har verkligen börjat hitta knapparna på henne, och hon blir så fin när jag väl får ihop henne. Humöret är ständigt närvarande dock, men inte så farligt nu som förut. Jag jobbade mest på volterna och joggade tölt och trav. Testade galoppen lite också, men då var hon ganska trött, så hon fick pusta lite och så galopperade vi i skogen på vägen hem. Båda galopperna funkar bra. Jätteskönt! Det kliar i fingrarna att anmäla henne till några till tävlingar, men nä, det får vänta tills inomhussäsongen drar igång. Det är lätt att glömma att hon bara är fem lilla pluttan!  

Nu ska jag sova, och i morgon blir det nog longering för Fljóðs del och en ridtur på Gullan. 

(null)