Hovet - En blogg om Islandshästar -

Fredag!

Hej på er! Idag är det äntligen fredag och i helgen ser jag fram emot kvalitetstid i stallet. Vädret är skit fortfarande, men det verkar som att det inte ska snöa i morgon i alla fall... Hoppas att ni får en bra dag!
 
Gullungen!
 

Kvällen

Satans jävla skitväder. Var ute i stallet och hade ambitionen att jobba igenom alla hästarna men hann bara en sväng på Fljoð innan vägen snöat igen och det blev styltigt och helt förjävligt. Jag avskyr vintern. Var helt dyngsur när jag kom tillbaks från ridturen och åkte faktiskt hem för att inte riskera att fastna med bilen.

Fljoð vad i alla fall en ängel och gick så fint i alla gångarter fast vi fick kaskader av blötsnö rakt i ansiktet. Alltid lika positiv! Hon kan verkligen lysa upp en trist kväll! 
 
Var ute och pussade lite på de andra också och förutom Gullan, som gjorde sitt bästa för att klä på sig grimman själv, så var de nog rätt nöjda med att bara stå i utestallet och mysa i sina täcken. I helgen tar vi nya tag och hoppas att det förbannade snön bränts bort från jordens yta!
 
 

Vad har du för inställning?

Läste ett jättefint inlägg på Mimmis blogg (läs inlägget här!) om motivation och inställning till sin häst. Så viktigt tycker jag! En bidragande orsak till att man faktiskt ibland mår dåligt i umgänget med hästarna tror jag, precis som Mimmi skriver, kan vara att man har för stora prestationskrav på sig själv och kanske också på sin häst.
 
Jag brottas själv med jättestora prestationskrav, har alltid gjort i allt jag gör. Varför jag gör det vet jag inte, men det handlar nog lite om att jag alltid behövt kämpa själv för allt jag velat uppnå. Det har inte varit något krattad manege precis, utan det är mitt eget hårda jobb som har tagit mig dit jag är idag. Det gäller både studier, jobb, privatlivet och ridningen. Det blir extremt tröttsamt att alltid vara på topp, och faktiskt så överväger fördelarna inte nackdelarna. Saker man gör för att få bekräftelse och erkännande av andra är inte det som i längden gör en glad och lycklig. Jag vet det, för det har präglat större delen av mitt liv. 
 
Självklart har prestationskrav varit en stor del av mitt umgänge med hästarna historiskt eftersom jag aldrig haft råd att ha en egen häst tidigare och det krävdes att jag skulle prestera för att andra skulle vilja låta mig rida deras hästar. MEN sedan jag faktiskt skaffade mina egna hästar, efter en lååång paus från allt var hästar heter, så känner jag ändå att min uppfattning om det här är helt annorlunda. Jag struntar faktiskt i vad andra tycker om mig och jag trivs med att inte vara någon central figur i hästcommunityn. Min första egna häst var en tussig liten ettåring som jag borstade och pussade på i hagen ibland, och det räckte bra för mig. Det kändes så skönt att bara slänga ifrån sig den där strama kostymen och gå tillbaks till det som en gång var grunden i mitt hästintresse. Gullan är fortfarande min ögonsten, oavsett om hon blir en stjärna i framtiden eller bara fortsätter att vara min bästa kompis. Självklart strävar jag efter att mina hästar ska utvecklas och jag är väldigt ambitiös med träningen av dem, men det beror på att deras träning och utveckling tillsammans med mig är målet, inte vägen till något annat mål som går ut på vad andra tycker.
 
Jag är väldigt kärleksfull mot mina hästar, och det är för att jag har insett att det faktiskt är det som är det viktiga. Vad andra tycker om det, eller om mig, har ingen betydelse, och det lugn man känner när man tänker så gör att i princip varje dag i stallet blir roligare och enklare. I alla fall om man har ett genuint intresse för hästar, ridning och allt som kommer med det.
 
Man måste älska sin häst mer än man älskar drömmen om vad hästen ska prestera.
 
Jag tror att det är först när man insett det som man faktiskt kan slappna av, må bra och känna att ridningen, naturen, stallet och umgänget med hästarna är fantastiskt och givande. För det är väl ändå därför vi gör det vi gör? 
 
 

Equiband -> Hiss!

Några bilder från helgens tömkörningspass med Slemma! Jag har verkligen fått rutin på  Equibandet nu och måste säga att ja, det fungerar faktiskt. Jag tycker att alla hästarna blir bättre av det, men det har krävts att jag har använt det några gånger för att jag ska se effekt. Jag tycker att de känns mer aktiva i rygg och bål, att de är starkare och mer rörliga i kroppen och mer avslappnade i överlinjen, vilket jag även märker i ridningen när bandet inte är på.
 
Rekommenderar equibandet starkt! Sedan tror jag att man ska vara försiktig så att man inte överanstränger hästen, så man bör korta banden gradvis. På Agnes kör jag bara med magbandet, vilket jag upplever gör den största skillnaden. Jag använder storlek M, och tycker att det passar bra på alla mina. Den enda nackdelen är att banden är svåra att reglera och att de lätt "korvar sig" lite och inte ligger "slätt" mot hästen. Det kanske finns något bra sätt att åtgärda det? 
 
Någon mer som använder Equibandet? Vad tycker ni?
 
 
 
 
 
 

Varför tyglarna bakom sadeln?

Hej allihop! Riktigt seg morgon idag, kom knappt upp. Kanske har något att göra med att det snöar/regnar? Har i alla fall tänkt åka ut till stallet efter jobbet idag. Arbete från marken står på schemat idag, framförallt för att underlaget sannolikt kommer att vara skitdåligt. Tänkte försöka rida en sväng på Fljóð i alla fall, om vädret tillåter. 
 
Tänkte på en grej idag när jag satt och kollade igenom fb-flödet; varför är det så många som sätter tyglarna bakom sadeln när de tar bilder på sina hästar? Varför vill man det? Om det är någon slags övning i att hästen ska acceptera bettet så fattar jag inte heller riktigt hur man tänker. För det första blir det ju ofta väldigt tajt kontakt till hästens mun, trycket blir helt stumt och de flesta hästar kommer nog efter en del trixande bara böja på nacken så att bettet hänger löst i munnen. Vill man rida hästen på det sättet att den, oavsett hur kroppen mår och rör sig, bara böjer nacken och inte har någon kontakt med handen? Finns det någon som kan förklara det här för mig?
 
Hur som helst. Hoppas att ni får en fin dag! I morgon är det äntligen fredag!