Hovet - Islandshästar -

Nervös!?

Nu är vårsäsongen snart avslutad och tävlingsschemat börjar tunna ut. Jag älskar att tävla och ser verkligen fram emot hösttävlingarna och alla DM och KM som kommer upp! En fråga som jag ofta får är om jag är nervös när jag tävlar, och mitt svar är (helt seriöst) nej. Jag är i princip aldrig nervös. Inte ens om jag gör en riktigt generaltabbe på banan så hästen bara undrar vad fan jag håller på med känns det jobbigt. Jag kan inte påstå att jag gått någon kurs i stresshantering, men jag har tävlat under massor med år och jag har på något sätt hittat saker som gör att jag håller mig lugn. Jag tänkte tipsa er om några sådana saker!
 
1. Tidspress = tidsstress
Var ute i god tid! Att ha bråttom gör alla människor stressade. Helt i onödan dessutom, för då är man stressad över något som inte ens har med tävlingen att göra. Räkna ordentligt med extra tid för packning, lastning, borstning, incheckning och uppvärmning (även om du såklart bör undvika att rida fram för länge!). Om du dock skulle finna dig själv i en situation där du är försenad kan du tänkta på att:
 
2. Acceptera läget
Ta ett par djupa andetag, träng undan dina känslor och fokusera på uppgiften. Du kanske håller på att kissa på dig av nervositet i collecting ring. Skit i det! Fokusera inte på att du är kissnödig, utan fokusera på rätt saker. Om du är försenad, kör inte som en idiot. Tänk att det finns ungefär 50 tävlingar på ett år, om du missar första klassen är det inte livets undergång. Acceptera läget! Om du blir prejad på framridningen och tappar koncentrationen, jaha, då blev det så. Acceptera läget. Fokusera på det du ska göra.
 
3. Fokusera på rätt saker
Vad är det som man man oftast tänker på när man åker till en tävling, och innan man ska in på banan? Allt som kan gå fel såklart. Vad är man då mentalt inställd på? Att det ska gå fel. Fokusera istället på hur du vill känna när ritten är klar. Så fort du tänker på att hästen kommer gå i korsgalopp och den kommer sticka och du kommer ramla av, så tänk istället att du släpper ut tyglarna, hästen frustar och du rider mot utgången med ett stort leende på läpparna eftersom du gjort ditt livs ritt, och domarna viftar frenetiskt med 6:o och 7:or. Den bilden är mycket trevligare, och den kommer att ge dig ett mer positivt fokus. Om det ändå går åt skogen? Ja, då gjorde det väl det, men då hade du i alla fall en positiv inställning, en positiv målbild och mådde mycket bättre hela dagen tills det sket sig. Besviken hade du blivit i alla fall, även om du räknade med ett bottenresultat. 
 
4. Utvärdering och positiv omtolkning
Om det går dåligt, se det som en lärdom. Om jag får ett riktigt kasst resultat någon gång brukar jag fråga mig själv, och kanske även andra (min hästskötare, domaren, tränaren som stod bredvid) vad som kan bli bättre. Sedan tar jag till mig det och tänker ut en konkret metod som ska leda till ett bättre resultat. MIn häst var kanske helt blockad i högersidan. Ja, men då måste jag se till att rida mer mjukgörande på framridningen nästa gång, och kanske borde equiterapeuten känna igenom hästen någon vecka innan. Jättebra; då har jag förfinat min metod. Och för varje misstag blir jag en mer erfaren tävlingsryttare. 
 
5. Det är inte hela världen
Vet ni vad: det kommer att gå dåligt ibland! Hästar är djur och inte maskiner. Och man själv är bara människa. Döm er inte så hårt, och tänk både en och två gånger på vad tävlingen egentligen är för något: det är en kul grej, en liten happening som ni deltar i inom ramen för er hobby. Det är inte världspolitik eller hjärnkirurgi. Ingen dör, världen går inte under, och faktiskt; ingen bryr sig. Det är lätt att tänka att alla andra ska stå och skratta om det går dåligt. Men om ni visar en positiv och lättsam inställning så lovar jag att ingen kommer göra det. Har ni någonsin skrattat åt en ryttare som ler och klappar om sin häst efter en tävlingsrunda som kanske inte hamnade i de högre poängskalorna? Nej, såklart inte. Varför skulle man göra det? Tvärtom känner jag en oändligt mycket större respekt för den som utstrålar glädje och älskar sin häst även om hen kommer sist, än den som surar och ska sälja hästen för att man "bara kom tvåa". Jag är inte ensam om det! Om ni fortsätter att tävla har ni hundratals tävlingar framför er, och det är inte alls hela världen att det råkade gå lite kasst någon gång, eller till och med flera gånger. Det viktiga är hur ni själva hanterar det! 
 
Jag hoppas att någon av er känner att detta hjälper lite! Jag försöker gärna hjälpa till om ni hamnar i en negativ tankesprial och har svårt att bryta den. Hoppas att jag träffar någon av er på tävling i framtiden!
 
 
 

Gothenburg Horse Show 2018

Vilken dag vi har haft på GHS!! Jag är barnsligt förtjust i hoppning, kanske för att jag har hållit på en del med hoppning när jag var yngre, men fick i alla fall se massor av fin hoppning idag! Man kunde höra en nål falla inne på Scandinavium när Stephanie Holmén red sin (felfria) runda i omhoppningen och sen lyfte bara taket! Sån sjukt fin stämning! 


Förutom hoppningen var det mounted games gjorde Will Rogers ett shownummer som verkligen var fantastiskt fint och stämningsfullt. OCH jag har shoppat en hel del... eller ja, rätt mycket faktiskt. Kommer lägga upp bilder på mina fynd sen. Blev jätteglad att se att Ryttarinspiration hade en monter på mässan också, och blev helt starstruck när jag fick träffa Johanna Lassnack! Hon är så himla häftig och inspirerande tycker jag. 

Sammanfattningsvis har dagen varit helt perfekt! Tusen tack fina R för tålamod, sällskap och sponsring av min shopping ❤️

Morgonpepp!

God morgon kära läsare! Sitter och äter frukost och laddar inför första arbetsdagen efter ledigheten. Har ni tänkt på att man ofta har en rätt risig inställning till sin dag och sitt arbete? Ofta tänker man ju något i stil med "fy faaan" när man tänker på första dagen efter ledigheten, men man kanske inte riktigt reflekterar över varför man tänker så/vad det egentligen är som suger så katastrofalt. Och även om något är lite jobbigt (i mitt fall GÅ UPP på morgonen, jag är fruktansvärt morgontrött) så behöver det ju inte innebära att allt är skit. Jag tror man tänker "fy faaan" av gammal vana faktiskt. Att man på något sätt är trygg i sin pessimism. Som en sur gammal gubbe sitter man och tänker "jaha, då var det dags igen då...". Förmodligen som något sorts skydd mot att bli besviken. Inte så kul, och inte så klädsamt. 

Det bästa med positivt tänkande - vilket var en av de sakerna som fick mig att bli hooked - är att man behöver faktiskt inte tro på det, det funkar ändå, och efter ett tag har man skapat en ny bättre vana. Så nu sitter jag här och känner mig helt övertaggad att gå till jobbet. Det ska bli jättekul att träffa alla roliga kollegor, att få lite rutiner och att känna mig kompetent, jajamän! 

Testa med lite morgonpepping ni också om ni vill. Även om ni inte tror på det själva; försök. För mig gör det skillnad!

Det viktigaste 2018

Jag har fem konkreta mål inför nästa år. Ett av dem är att jobba vidare med mental träning/personlig utvecklig i någon form. Det betyder att jag kanske kommer att ha er - världens bästa läsare - som försökskaniner för lite olika test och så haha! Målet är att jag ska kunna hjälpa till med tips för att må bra, lyckas med sina mål eller coachning inför någon särskild prestation. Glöm inte att mående är något som går att påverka och det finns massor av olika sätt att förbättra sin hälsa, sitt liv och sina prestationer. 


Jag vill ha ett optimistiskt 2018 med massor av positivism och jag hoppas att ni vill hänga med på den resan!

Drömmar och mål

God morgon på er! Idag är jag tidigt uppe och ska köra på ordentligt för att kunna åka till stallet ikväll. Som sagt så är hästabstinensen helt outhärdlig just nu. Började i alla fall dagen med att lyssna på Framgångspoddens samtal med Peder Fredricsson (länk). Så himla inspirerande! Peder är en stor förebild och framförallt så gillar jag hans syn på hästar och träning, både av ryttaren och hästen. Peder pratar mycket om mental träning och har på något sätt ett helt koncept för hur man bär sig åt. 
 
En intressant sak var att Peder fick frågan vad han har haft för drömmar, och han svarade då att han nog inte har haft så många drömmar, utan han har mer gjort det han tycker är kul varje dag. Tycker att det var en väldigt avslappnad och fin inställning som jag tänker ta med mig. Många gånger kan man nog känna sig lite pressad av att ha drömmar. En dröm är ju egentligen ett mål man inte ha uppnått ännu. Jag tror kanske mer på att ha mindre mål och fokusera på sitt liv här och nu? 
 
Nu blev det lite mental träning-snack här på morgonkvisten! Men lyssna gärna på podden; Peder berättar bl.a. om visualisering, hur man behåller lugnet i en pressad situation och ger tips om vad som är viktigt för att bli framgångsrik med sin häst. 
 
Ha en jättefin dag nu allihop!