Hur gör man när det inte går bra?
God kväll på er! Jag insåg idag - när jag funderade över gårdagens ridpass - att detta ju är precis en sån situation som jag har skrivit om förut; när det inte riktigt går som man tänkt sig. Så därför tänkte jag berätta hur jag tänker kring det! Det är inte jätteofta som passen blir "dåliga" tycker jag. Oftast går träningen framåt, men sen händer det såklart att det går mindre bra någon gång. Jag har några konkreta tips om det händer, såhär brukar jag tänka:
 
1. Överge tankarna på att du är värdelös som ryttare och klandra inte dig själv. Oavsett om misslyckandet berodde på dig eller inte är det helt kontraproduktivt att fokusera på självkritik, eftersom det inte är konstruktivt utan bara nedbrytande. Fokusera din energi på en lösning istället. 
 
2. Analysera vad som gick fel. Vad kändes dåligt? Hur kändes det dåligt? Varför blev det så? Ibland kan orsaken till problemet såklart vara svår att veta; vi kan ju inte fråga hästen, men där får man helt enkelt bestämma sig för det mest troliga alternativet. Om jag tar mitt ridpass igår som exempel så berodde kaoset mest sannolikt på att hästen var övertaggad efter att ha vilat i två dagar och därför blev spänd och ofokuserad. Jag lyckades inte få henne att tagga ned utan fick trappa ned kraven och tillslut bara göra något hon verkligen kan så att vi kunde avsluta passet på ett någorlunda harmoniskt sätt. Det var dock en tillfällig strategi; nu får jag tänka på hur jag på sikt ska hantera problemet.
 
3. Besäm dig för en strategi.
- Ibland kan strategin vara att insistera; d.v.s. att försöka med samma sak igen. Den strategin kan vara lite farlig, för det kan såklart vara så att vi försökte göra något som hästen inte förstod eller att vi gav fel kommandon. Om vi misslyckas med det vi vill göra flera gånger blir det lätt en vana och tillslut har vi bara skapat ett dålig mönster. Om vi tar mitt ridpass igår som exempel så tror jag att det snarare var yttre faktorer som gjorde att det inte gick så bra, därför kan det nog fungera att testa igen när hästen är genomarbetad och lite lugnare efter att ha ridits dagen innan. Skulle samma sak inträffa idag igen bör jag dock fundera på om jag ska byta strategi.
 
- En annan strategi kan vara att göra något helt annorlunda. Ofta hamnar man som sagt i ett dålig mönster. Man sitter och nöter och nöter och det funkar inte. Då får man nog inse att man behöver göra något annorlunda. Om vi gör på samma sätt hela tiden kan vi inte förvänta oss ett annat resultat, så är det oftast. Nu brukar Fljóð inte vara så upptrissad som hon var igår, men om vi antar att hon har varit så i ett par veckor så får jag nog faktiskt fundera på att byta miljö, byta strategi eller byta upplägg. Jag vet t.ex. att hon brukar vara lugn och avslappnad i longering. Om jag testar att longera lite innan jag rider, så att hon slappnar av, får agera ut lite energi och sedan testar att rida, så skulle det kanske kunna fungera. 
 
- En tredje strategi - som jag i princip alltid tycker är bra - är att ta hjälp. Så kan det vara om man inser att det nog är jag som inte kan det här, jag ger nog felaktiga kommandon och vet inte riktigt hur jag ska göra. Organisera så att någon - din tränare lämpligen - kan komma ut och hjälpa till. Eller ring tränaren och fråga om råd. Hur ska jag sitta när jag gör halvhalten? Hur ska vikten vara placerad? Det känns tungt när jag tar i tyglarna - vad tror du är fel? Var konkret och kom ihåg att ingen fråga är för dum. Det är viktigare att du lyckas kommunicera med din häst än att andra tror att du "redan vet allt". 
 
4. Genomför din strategi. Det räcker inte att bara tänka att man ska göra något, man får se till att genomföra det också. Och om strategin misslyckas - gör om analysen och byt strategi! Prata med din tränare och fråga om din strategi verkar bra. Ta emot tips! Och glöm inte att du - genom att göra på det här sättet - inte alls är en dålig ryttare, utan en konstruktiv ryttare med självinsikt. Alla har sina begränsningar, både kunskapsmässigt och i övrigt, men på det här sättet tycker jag att man kan lära sig jättemycket och det blir också en övning i att lägga prestigen åt sidan och fokusera på det man verkligen ska göra.
 
Vad tror ni om detta? Skulle ni vilja lägga till något? Hur brukar ni göra?
 
Busungen


Peppen, Om vardagspepping!
 
(null)
 
Här kommer ett nytt inlägg i Peppen-serien, och idag ska jag skriva lite om Vardagspepping! Varför behöver vi peppa oss själva i vardagen? Jo, oftast finns det inte så många andra till hands när man sitter och rider sitt ridpass i sin ensamhet, och dessutom; vi behöver klappa oss själva på axeln ibland.
 
Känner ni igen känslan när man sitter av den högt älskade ponnyn efter dagens pass och bara känner att näääää fy faaan vad jag/den här dagen/mitt liv suger? Den där jättejobbiga känslan som gör en sur hela kvällen ni vet? Ofta kan man inte heller berätta exakt vad det är som gått fel under ridpasset (när den konfunderade sambon/mamman/kompisen/etc. frågar) det bara "kändes inte bra". 
 
Hur hanterar man då detta?
 
Jo, frågan är; fanns det verkligen inte något positivt alls med dagens pass?
 
För att kunna svara på den frågan måste vi se till att använda oss av den här superstarka känslan vi har till något produktivt. Som jag skrev i det förra inlägget, gå lite full metal jacket på dig själv och ställ frågan; ok, det kändes asdåligt idag, vilken är din strategi? Att något känns dåligt innebär ju att vi har uppmärksammat något som vi tycker behöver förbättras. Det är egentligen en jättebra sak och innebär att vi faktiskt är tillräckligt kompetenta för att upptäcka att något inte riktigt var helt 100. Då får vi försöka hitta på något vi kan testa för att komma till rätta med problemet. Skriv alltså ned (1) vad är problemet och (2) din strategi.
 
Obs att ni måste ta problemformuleringen på allvar; lägg ifrån er martyrkappan och självömka inte! "Jag är världens sämsta rytttare", "jag är värdelös på galoppfattningar" osv. är inte en bra problemformulering; se till att vara konkret och lägg inte in någon värdering! Sen formuleras strategin, gärna så detaljerat som möjligt, och sedan; släpp det. Så fort den dåliga känslan kommer, fokusera på er strategi ("i morgon ska jag testa att...." osv).
 
Om strategin visade sig inte funka under nästa ridpass; nähä, men då vet ni det, testa en ny! Det är ju det ridning handlar om, det är lite trial and error. Flest fails vinner, det vet ni ju! Och framförallt är det den som lyckas göra något konstruktivt av sina fails som vinner. Tillslut kommer ni att ha upparbetat en helt grym fingertoppskänsla! 
 
Om ni då ska svara på frågan om det inte fanns någonting positivt alls med det - i era ögon - helt värdelösa ridpasset, så kan den frågan från och med nu alltid besvaras med åtminstone:
 
1. Jo, jag identifierade ett förbättringsområde och utarbetade en strategi. 
2. Hästen fick motion. 
 
Om ni dessutom kan lägga till; "de sista fem minutrarna gick det faktiskt ändå bra", "vi fick i alla fall en vänstergalopp",  eller "hon lyssnade fint i skrittarbetet", så är ju det ännu mer bonus!
 
Var inte rädda för att analysera på det här sättet. Man blir inte någon toppryttare av att gå hem och fulgråta och äta osbågar så fort man stöter på lite motstånd (även om jag ska erkänna att jag nog gjort det några gånger...). Besvikelse är en extremt kraftfull känsla, använd den kraften till något konstruktivt!
 
Peppen! Om självkritik
(null)
 
Idag tänkte jag inleda den utlovade inläggs-serien "Peppen" - något jag länge velat göra för att peppa er kära läsare! Idag tänkte jag börja med att skriva lite om självkritik. Det är ett asviktigt ämne, särskilt när det gäller hästar, eftersom vi ju har djupt inpräntat i oss själva att "aldrig någonsin skylla på hästen"! Det är helt korrekt såklart. Hästen har inte valt att bli riden, och vi kan inte skuldbelägga den för att det går dåligt. Om vi misslyckas med en prestation är det vårt fel eftersom vi borde ha förberett hästen och oss själva bättre osv.   
 
MEN, även om vi tänker så och det är helt korrekt, så riskerar vi att lägga massor av skuld på oss själva utan att riktigt kunna hantera det. Hur många av er arbetar aktivt med er självkritik?
 
Jag kan avslöja för er att jag, när jag var yngre, var en förskräckligt dålig förlorare. Jag blev extremt besviken eller till och med jättearg efter ett dåligt ridpass eller en tävling som inte gick som jag tänkt. Om man ofta känner så riskerar man att hamna i en spiral där man börjar må dåligt och till och med skäms inför andra. Man kanske inte ens vågar tävla eller rida när någon ser för att man tror att andra ska tycka att man är så dålig som man känner sig. Det är så fel!
 
Glöm inte detta:
 
En person som har lyckats är en person som har misslyckats tillräckligt många gånger. 
 
När man gör misstag blir det nämligen väldigt tydligt vad man behöver förbättra och jobba på, och med hjälp av den insikten kan man förfina sin metod och bli en bättre ryttare. 
 
Ni har väl hört att man brukar säga om att man ska ramla av 100 gånger för att bli en bra ryttare? Det ligger något i det! Så länge vi inte nått vårt mål har ni nog några avramlingar, misslyckanden och besvikelser kvar. Istället för att skämmas och sura tar vi tag i dem och ser till att lära oss!
 
Och det är inte pinsamt att andra ser vad ni gör och hur det går. Att kunna säga att "det gick inte så bra idag, jag missade i övergångarna och jag hade inte förberett hästen på den här nya banan, men jag kommer att jobba på det till nästa gång!" är inte att vara dålig, det är att ha självinsikt! Det är sådant andra beundrar och ser upp till. Att ha självinsikt är inte samma sak som att vara arg på sig själv. 
 
Tips!
Om det gör det lättare kan ni pröva att skriva ned vad misslyckandet bestod i och - viktigast av allt - er strategi för att ta tag i problemet. Det brukar jag göra! Ni skulle se mina misslyckanden-och-strategi-listor från det första året med Slemma! De är ändlösa haha! Men var inte rädda för det, och fråga gärna efter feedback från andra som ni litar på!