Peppen, Om vardagspepping!
 
(null)
 
Här kommer ett nytt inlägg i Peppen-serien, och idag ska jag skriva lite om Vardagspepping! Varför behöver vi peppa oss själva i vardagen? Jo, oftast finns det inte så många andra till hands när man sitter och rider sitt ridpass i sin ensamhet, och dessutom; vi behöver klappa oss själva på axeln ibland.
 
Känner ni igen känslan när man sitter av den högt älskade ponnyn efter dagens pass och bara känner att näääää fy faaan vad jag/den här dagen/mitt liv suger? Den där jättejobbiga känslan som gör en sur hela kvällen ni vet? Ofta kan man inte heller berätta exakt vad det är som gått fel under ridpasset (när den konfunderade sambon/mamman/kompisen/etc. frågar) det bara "kändes inte bra". 
 
Hur hanterar man då detta?
 
Jo, frågan är; fanns det verkligen inte något positivt alls med dagens pass?
 
För att kunna svara på den frågan måste vi se till att använda oss av den här superstarka känslan vi har till något produktivt. Som jag skrev i det förra inlägget, gå lite full metal jacket på dig själv och ställ frågan; ok, det kändes asdåligt idag, vilken är din strategi? Att något känns dåligt innebär ju att vi har uppmärksammat något som vi tycker behöver förbättras. Det är egentligen en jättebra sak och innebär att vi faktiskt är tillräckligt kompetenta för att upptäcka att något inte riktigt var helt 100. Då får vi försöka hitta på något vi kan testa för att komma till rätta med problemet. Skriv alltså ned (1) vad är problemet och (2) din strategi.
 
Obs att ni måste ta problemformuleringen på allvar; lägg ifrån er martyrkappan och självömka inte! "Jag är världens sämsta rytttare", "jag är värdelös på galoppfattningar" osv. är inte en bra problemformulering; se till att vara konkret och lägg inte in någon värdering! Sen formuleras strategin, gärna så detaljerat som möjligt, och sedan; släpp det. Så fort den dåliga känslan kommer, fokusera på er strategi ("i morgon ska jag testa att...." osv).
 
Om strategin visade sig inte funka under nästa ridpass; nähä, men då vet ni det, testa en ny! Det är ju det ridning handlar om, det är lite trial and error. Flest fails vinner, det vet ni ju! Och framförallt är det den som lyckas göra något konstruktivt av sina fails som vinner. Tillslut kommer ni att ha upparbetat en helt grym fingertoppskänsla! 
 
Om ni då ska svara på frågan om det inte fanns någonting positivt alls med det - i era ögon - helt värdelösa ridpasset, så kan den frågan från och med nu alltid besvaras med åtminstone:
 
1. Jo, jag identifierade ett förbättringsområde och utarbetade en strategi. 
2. Hästen fick motion. 
 
Om ni dessutom kan lägga till; "de sista fem minutrarna gick det faktiskt ändå bra", "vi fick i alla fall en vänstergalopp",  eller "hon lyssnade fint i skrittarbetet", så är ju det ännu mer bonus!
 
Var inte rädda för att analysera på det här sättet. Man blir inte någon toppryttare av att gå hem och fulgråta och äta osbågar så fort man stöter på lite motstånd (även om jag ska erkänna att jag nog gjort det några gånger...). Besvikelse är en extremt kraftfull känsla, använd den kraften till något konstruktivt!
 
Peppen! Om självkritik
(null)
 
Idag tänkte jag inleda den utlovade inläggs-serien "Peppen" - något jag länge velat göra för att peppa er kära läsare! Idag tänkte jag börja med att skriva lite om självkritik. Det är ett asviktigt ämne, särskilt när det gäller hästar, eftersom vi ju har djupt inpräntat i oss själva att "aldrig någonsin skylla på hästen"! Det är helt korrekt såklart. Hästen har inte valt att bli riden, och vi kan inte skuldbelägga den för att det går dåligt. Om vi misslyckas med en prestation är det vårt fel eftersom vi borde ha förberett hästen och oss själva bättre osv.   
 
MEN, även om vi tänker så och det är helt korrekt, så riskerar vi att lägga massor av skuld på oss själva utan att riktigt kunna hantera det. Hur många av er arbetar aktivt med er självkritik?
 
Jag kan avslöja för er att jag, när jag var yngre, var en förskräckligt dålig förlorare. Jag blev extremt besviken eller till och med jättearg efter ett dåligt ridpass eller en tävling som inte gick som jag tänkt. Om man ofta känner så riskerar man att hamna i en spiral där man börjar må dåligt och till och med skäms inför andra. Man kanske inte ens vågar tävla eller rida när någon ser för att man tror att andra ska tycka att man är så dålig som man känner sig. Det är så fel!
 
Glöm inte detta:
 
En person som har lyckats är en person som har misslyckats tillräckligt många gånger. 
 
När man gör misstag blir det nämligen väldigt tydligt vad man behöver förbättra och jobba på, och med hjälp av den insikten kan man förfina sin metod och bli en bättre ryttare. 
 
Ni har väl hört att man brukar säga om att man ska ramla av 100 gånger för att bli en bra ryttare? Det ligger något i det! Så länge vi inte nått vårt mål har ni nog några avramlingar, misslyckanden och besvikelser kvar. Istället för att skämmas och sura tar vi tag i dem och ser till att lära oss!
 
Och det är inte pinsamt att andra ser vad ni gör och hur det går. Att kunna säga att "det gick inte så bra idag, jag missade i övergångarna och jag hade inte förberett hästen på den här nya banan, men jag kommer att jobba på det till nästa gång!" är inte att vara dålig, det är att ha självinsikt! Det är sådant andra beundrar och ser upp till. Att ha självinsikt är inte samma sak som att vara arg på sig själv. 
 
Tips!
Om det gör det lättare kan ni pröva att skriva ned vad misslyckandet bestod i och - viktigast av allt - er strategi för att ta tag i problemet. Det brukar jag göra! Ni skulle se mina misslyckanden-och-strategi-listor från det första året med Slemma! De är ändlösa haha! Men var inte rädda för det, och fråga gärna efter feedback från andra som ni litar på!
 
Nervös!?
Nu är vårsäsongen snart avslutad och tävlingsschemat börjar tunna ut. Jag älskar att tävla och ser verkligen fram emot hösttävlingarna och alla DM och KM som kommer upp! En fråga som jag ofta får är om jag är nervös när jag tävlar, och mitt svar är (helt seriöst) nej. Jag är i princip aldrig nervös. Inte ens om jag gör en riktigt generaltabbe på banan så hästen bara undrar vad fan jag håller på med känns det jobbigt. Jag kan inte påstå att jag gått någon kurs i stresshantering, men jag har tävlat under massor med år och jag har på något sätt hittat saker som gör att jag håller mig lugn. Jag tänkte tipsa er om några sådana saker!
 
1. Tidspress = tidsstress
Var ute i god tid! Att ha bråttom gör alla människor stressade. Helt i onödan dessutom, för då är man stressad över något som inte ens har med tävlingen att göra. Räkna ordentligt med extra tid för packning, lastning, borstning, incheckning och uppvärmning (även om du såklart bör undvika att rida fram för länge!). Om du dock skulle finna dig själv i en situation där du är försenad kan du tänkta på att:
 
2. Acceptera läget
Ta ett par djupa andetag, träng undan dina känslor och fokusera på uppgiften. Du kanske håller på att kissa på dig av nervositet i collecting ring. Skit i det! Fokusera inte på att du är kissnödig, utan fokusera på rätt saker. Om du är försenad, kör inte som en idiot. Tänk att det finns ungefär 50 tävlingar på ett år, om du missar första klassen är det inte livets undergång. Acceptera läget! Om du blir prejad på framridningen och tappar koncentrationen, jaha, då blev det så. Acceptera läget. Fokusera på det du ska göra.
 
3. Fokusera på rätt saker
Vad är det som man man oftast tänker på när man åker till en tävling, och innan man ska in på banan? Allt som kan gå fel såklart. Vad är man då mentalt inställd på? Att det ska gå fel. Fokusera istället på hur du vill känna när ritten är klar. Så fort du tänker på att hästen kommer gå i korsgalopp och den kommer sticka och du kommer ramla av, så tänk istället att du släpper ut tyglarna, hästen frustar och du rider mot utgången med ett stort leende på läpparna eftersom du gjort ditt livs ritt, och domarna viftar frenetiskt med 6:o och 7:or. Den bilden är mycket trevligare, och den kommer att ge dig ett mer positivt fokus. Om det ändå går åt skogen? Ja, då gjorde det väl det, men då hade du i alla fall en positiv inställning, en positiv målbild och mådde mycket bättre hela dagen tills det sket sig. Besviken hade du blivit i alla fall, även om du räknade med ett bottenresultat. 
 
4. Utvärdering och positiv omtolkning
Om det går dåligt, se det som en lärdom. Om jag får ett riktigt kasst resultat någon gång brukar jag fråga mig själv, och kanske även andra (min hästskötare, domaren, tränaren som stod bredvid) vad som kan bli bättre. Sedan tar jag till mig det och tänker ut en konkret metod som ska leda till ett bättre resultat. MIn häst var kanske helt blockad i högersidan. Ja, men då måste jag se till att rida mer mjukgörande på framridningen nästa gång, och kanske borde equiterapeuten känna igenom hästen någon vecka innan. Jättebra; då har jag förfinat min metod. Och för varje misstag blir jag en mer erfaren tävlingsryttare. 
 
5. Det är inte hela världen
Vet ni vad: det kommer att gå dåligt ibland! Hästar är djur och inte maskiner. Och man själv är bara människa. Döm er inte så hårt, och tänk både en och två gånger på vad tävlingen egentligen är för något: det är en kul grej, en liten happening som ni deltar i inom ramen för er hobby. Det är inte världspolitik eller hjärnkirurgi. Ingen dör, världen går inte under, och faktiskt; ingen bryr sig. Det är lätt att tänka att alla andra ska stå och skratta om det går dåligt. Men om ni visar en positiv och lättsam inställning så lovar jag att ingen kommer göra det. Har ni någonsin skrattat åt en ryttare som ler och klappar om sin häst efter en tävlingsrunda som kanske inte hamnade i de högre poängskalorna? Nej, såklart inte. Varför skulle man göra det? Tvärtom känner jag en oändligt mycket större respekt för den som utstrålar glädje och älskar sin häst även om hen kommer sist, än den som surar och ska sälja hästen för att man "bara kom tvåa". Jag är inte ensam om det! Om ni fortsätter att tävla har ni hundratals tävlingar framför er, och det är inte alls hela världen att det råkade gå lite kasst någon gång, eller till och med flera gånger. Det viktiga är hur ni själva hanterar det! 
 
Jag hoppas att någon av er känner att detta hjälper lite! Jag försöker gärna hjälpa till om ni hamnar i en negativ tankesprial och har svårt att bryta den. Hoppas att jag träffar någon av er på tävling i framtiden!