Ok, jag vet att det har varit dålig uppdatering här och jag har skrivit att "det är mycket nu" men inte förklarat varför. Det är flera av er som är inne här varje dag och kollar och som också har skrivit till mig och frågat hur det är och hur hästarna mår. Jag blir jätteglad för det! Men jag tänkte jag skulle berätta vad som händer. 

 

Det har varit en skitkonstig vår. Det första som hände var att jag hade en helt hysterisk jobbperiod i början på året, och efter det har jag separerat. Separationen hade väl inget med jobbet att göra, eller visst; jag jobbade absolut väldigt mycket, men det var mycket annat också. Det är jättejobbigt att bryta upp från någon man levt med i tio år och att plötsligt vara helt ensam när man kommer hem från jobbet och när man vaknar på morgonen. För mig var det fruktansvärt tungt. Det är så mycket praktiskt och känslomässigt som måste "städas" och man ska försöka vara snäll mot sig själv när man egentligen inte orkar. 

 

Det andra som hände är att gården där hästarna står är såld. Det har varit mina morföräldrar som ägt gården, och jag visste att den skulle säljas eftersom mina morföräldrar gick bort för flera år sedan och dödsboet måste skiftas, så det var ingen nyhet precis. Men det är ändå mitt barndomshem och den enda platsen på jorden som varit och är trygg för mig. Mina föräldrar bor vid gården och i samband med att gården säljs har de också sålt sitt hus och kommer att flytta till Norrland. Jag har försökt att inte tänka på allt det här eftersom jag har haft så mycket annat, men det känns som att själva botten i mitt liv har lösts upp och försvunnit. Det kanske är löjligt, men den enda platsen som har känts som hemma är inte kvar längre; jag kan inte åka någonstans när jag behöver andas och känna mig trygg, och min familj finns inte där längre, utan flera timmar bort. Det känns väldigt ensamt.

 

Allt det praktiska kring att hantera sex hästar som ska ställas upp någonstans är såklart något jag har behövt ta tag i. Jag har gjort det också, och det verkar som att det kommer att lösa sig, men det är många bollar i luften just nu. Jag har försökt att vara stark i allt det här och att bara gå på rutin, och på något sätt är det tur att man har rutiner när livet kraschar, men jag är trött, jättetrött. 

 

Jag har jobbat som vanligt under våren, jag älskar mitt jobb, min arbetsplats, kollegorna och alla fantastiska människor jag har förmånen att få jobba med. Jag har också hållit igång hästarna under våren så de rids och mår bra. Men det kommer att bli stora förändringar framöver. Jag kommer att flytta stona, förmodligen alla till samma ställe. Marius är kvar hos Fredrik tills vidare, men eventuellt ska jag flytta honom också. 

 

Man får försöka se till de positiva sakerna; jag har fått ett jättefint litet föl som är friskt. Alla hästarna mår bra och jag börjar också känna mig lite lugnare med allt. Men det här är också anlendingen till att jag inte orkat skriva så mycket här. Jag kommer dock inte att sluta med bloggen, det lovar jag. 

 

Att det inte kommit några nya poddavsnitt på ett tag beror också på min separation. Jag behöver köpa ny utrustning; ljudkort och dator osv. men det är på gång och jag lovar att det kommer börja rulla igen. Jag är jätteglad för podden, och Johan är en av mina bästa vänner som också är ett superstöd i allt just nu.