Idag tänkte jag inleda den utlovade inläggs-serien "Peppen" - något jag länge velat göra för att peppa er kära läsare! Idag tänkte jag börja med att skriva lite om självkritik. Det är ett asviktigt ämne, särskilt när det gäller hästar, eftersom vi ju har djupt inpräntat i oss själva att "aldrig någonsin skylla på hästen"! Det är helt korrekt såklart. Hästen har inte valt att bli riden, och vi kan inte skuldbelägga den för att det går dåligt. Om vi misslyckas med en prestation är det vårt fel eftersom vi borde ha förberett hästen och oss själva bättre osv.   

 

MEN, även om vi tänker så och det är helt korrekt, så riskerar vi att lägga massor av skuld på oss själva utan att riktigt kunna hantera det. Hur många av er arbetar aktivt med er självkritik?

 

Jag kan avslöja för er att jag, när jag var yngre, var en förskräckligt dålig förlorare. Jag blev extremt besviken eller till och med jättearg efter ett dåligt ridpass eller en tävling som inte gick som jag tänkt. Om man ofta känner så riskerar man att hamna i en spiral där man börjar må dåligt och till och med skäms inför andra. Man kanske inte ens vågar tävla eller rida när någon ser för att man tror att andra ska tycka att man är så dålig som man känner sig. Det är så fel!

 

Glöm inte detta:

 

 

När man gör misstag blir det nämligen väldigt tydligt vad man behöver förbättra och jobba på, och med hjälp av den insikten kan man förfina sin metod och bli en bättre ryttare. 

 

Ni har väl hört att man brukar säga om att man ska ramla av 100 gånger för att bli en bra ryttare? Det ligger något i det! Så länge vi inte nått vårt mål har ni nog några avramlingar, misslyckanden och besvikelser kvar. Istället för att skämmas och sura tar vi tag i dem och ser till att lära oss!

 

Och det är inte pinsamt att andra ser vad ni gör och hur det går. Att kunna säga att "det gick inte så bra idag, jag missade i övergångarna och jag hade inte förberett hästen på den här nya banan, men jag kommer att jobba på det till nästa gång!" är inte att vara dålig, det är att ha självinsikt! Det är sådant andra beundrar och ser upp till. Att ha självinsikt är inte samma sak som att vara arg på sig själv. 

 

Om det gör det lättare kan ni pröva att skriva ned vad misslyckandet bestod i och - viktigast av allt - er strategi för att ta tag i problemet. Det brukar jag göra! Ni skulle se mina misslyckanden-och-strategi-listor från det första året med Slemma! De är ändlösa haha! Men var inte rädda för det, och fråga gärna efter feedback från andra som ni litar på!