Läste ett jätteintressant referat av en studie av en person som heter Kathrin Kienapfel vid Ruhr-Universitetet i tyska Bochum har skrivit. Med förbehållet att man alltid ska vara källkritisk när man läser studier, och särskilt referat av studier, så tycker jag ändå att det var lite tankeväckande. 

 

 

 

Den första muskeln heter trapezius, den andra heter splenius och den tredje heter brachiocephalicus.

 

Studien kom bl.a. fram till att splenius-musklen (den på halsens ovansida som fäster i nacken) var minst aktiv i den hyperflexade formen och mest aktiv i fri form. Brachiocephalicus- muskeln (den som fäster i nacken och går ned mot bringan och frambenen) var betydligt mer aktiv i den hyperflexade positionen än i andra positioner. Trapezius-muskeln (den som fäster i manken och främre delen av ryggen) var betydligt mindre aktiv i den hyperflexade positionen än de övriga positionerna i skritt, däremot var skillnaden mindre i trav och i galopp var det ingen skillnad mellan de olika positionerna. Trapezius-muskeln var mest aktiv i skritt i fri form. Inget av resultaten skiljde sig beroende på om hästen var riden eller arbetades från marken.

 

En slutsats av studien var att musklerna i halsens ovansida (det vi normalt kallar "överlinjen") var minst aktiva i den hyperflexade formen och mest aktiva i fri form. I den hyperflexade formen var istället brachiocephalicus- muskeln (den som sitter på den nedre sidan av halsen) mest aktiv. I och med att den senare musklen är den muskel som lyfter frambenen kan en hyperflexad position ge en tydlig men onaturlig rörelse i frambenen. 

 

Jag funderade lite över detta och tänkte på hur vi tränar tölt. Ofta rids ju hästarna i en ganska flexad form i tölten, även om den inte är som en rollkür. Men ser man detta så anser man ofta att det är bra och korrekt. Många förespråkar en tydlig böjning av halsen, i vart fall i de lägre tempona i tölt, och menar att hästens "panna ska fram" osv. och att det är en korrekt form. Om man tittar på studien ovan kan man kanske fundera över om vi lurar oss på den flexade töltformen, eftersom den faktiskt kan ge en mer tydlig aktion? Om hästen böjer på halsen och sedan börjar lyfta bättre, då tror vi kanske att det är den korrekta formen? I och för sig finns det kanske inget felaktigt i att man tränar de muskler som lyfter hästens framben, MEN det är ju inte detsamma som att hästen faktiskt jobbar med övriga kroppen. Det finns massor av hästar som har en helt hysterisk aktion men som ändå tappar bakdelen. Kan det till och med vara så att dessa hästar är konstruerade på ett sådant sätt att brachiocephalicus- muskeln är lättare att träna upp?

 

Jag tycker återigen att det är viktigt att man inte fokuserar för mycket på huvudets placering, och den här studien tycker jag är ägnad att stärka den uppfattningen. Kroppen ska med först och främst! Det är så lätt att man luras av huvudets placering, och kanske ännu mer om hästen eventuellt lyfter bättre om vi pressar in den i en flexad form. Eller vad tycker ni?

 

Ni hittar referatet av studien här.