Jag läste ett referat från en konferens om veterinär rehabilitering och fysioterapi vid SLU i Uppsala som hölls i augusti. Några av världens bästa hästfysioterapeuter och veterinärer var närvarande och man talade framförallt om hästens rygg och hur man förebygger och rehabiliterar skador.

 

Man ska inte glömma att hästens rygg inte är gjord för att bära något ovanpå och att ryggen egentligen är en ganska vek konstruktion eftersom den är som en brygga mellan fram- och bakdel. På konferensen diskuterades flera sätt att stärka hästens rygg och att träna ryggkänsliga hästar. Jag sammanfattar dessa nedan.

 

1. Skritta. Man framhöll betydelsen av skrittarbete; att man ska skritta en lång stund när man suttit upp vid varje ridpass. Uppvärming i skritt ska vara särskilt viktig för hästar med känslig rygg.

 

2. Galoppera. Galopp är skonsammare mot ryggen än trav. En häst som har känslig rygg kan därför värmas upp i galopp hellre än i trav. Man kan också undvika nedsittning i taven på en sådan häst. Ryttare uppmanades också att fundera över matchningen och sin egen tyngd då en ryggkänslig häst inte blir hjälpt av en tyngre ryttare. 

 

3. Vila? Enligt en expert på konferensen kan man inte förvänta sig att en häst med ryggproblem kan vilas frisk.

 

4. Gradvis process. Skador är, med undantag för rena olyckor, resultatet av en gradvis process som går ut på en felaktig eller överdriven belastning av kroppen, de är alltså tränings- eller arbetsrelaterade. Det blir svårare och svårare att bryta den processen ju längre den får pågå. 

5. Behandling? Det finns massor av behandlingar för rygghästar, men de flesta är mycket dåligt utvärderade.

 

6. Övningar för rygg. Två praktiska åtgärder som togs upp för att undvika ryggproblem hos hästen var träning över bommar, cavaletti, med och utan ryttare, samt stretching av hästens rygg.

 

Jag tyckte att det kom fram en del bra synpunkter, bl.a. detta med den gradvisa processen! Om hästen inte blir bättre (starkare, mer balanserad etc.) av träning så är det något som är fel. Om detta inte beror på en olycka/skada så är det träningen som måste analyseras och struktureras om. Det kan kännas lite hårt att tänka så, men samtidigt är det ju ett ansvar som vi som ryttare måste ta, eller hur?

 

Jag funderade också på det här med häststretching. Brukar ni stretcha era hästar? Har ni några bra tips?

 

Hela referatet finns att läsa här.