Hovet - Islandshästblogg - Peppen! Om mål och krav

Dags för lite pepp!

I dag tänkte jag skriva om mål och krav. Det har vi ju alla, eller hur? Tycker inte ni att man ofta blir matad med budskapet att man måste sikta högt, satsa allt och jobba stenhårt? Någonstans där blir jag faktiskt lite förbannad, för jag tror faktiskt inte att det största problemet är att folk inte har mål, drömmar och ambitioner. Sen fattar ju de flesta att det krävs arbete för att nå dit man vill, men det känns som att budskapet är att man ska lära sig att pusha sig själv och prestera, medan jag tror att det mest grundläggande istället är att lära sig att gilla och acceptera sig själv som man är. Känner ni igen det?

Jag har alltid haft förskräckligt höga krav på mig själv; jobbet, det sociala, mina relationer, mitt utseende, min ridning. Om man har för höga krav på sig själv tappar man sin självrespekt. Tankar som jag har haft är t.ex. "det här gick ju bra, men förra veckan gick det skitdåligt!", "det var bara tur att jag lyckades", "såklart det gick dåligt idag, jag är ju sämst", eller favoriten: "alla andra är ju så himla mycket bättre". Så skulle man aldrig säga till en kompis, men man tillåter sig att säga så till sig själv. Varför?

Jag skriver ju ofta att jag rider för att det är kul, jag satsar inte mot något VM utan försöker bara jobba på och ha roligt för att jag älskar mina hästar. Och det är faktiskt ingen lögn, jag känner verkligen så, men det har tagit jättelång tid att komma dit.

För några år sedan blev jag utbränd. Jag ska inte trötta er med detaljerna kring det, men jag var riktigt illa ute ett tag. Först då fattade jag det här, och började jobba med det. Och det är jag så tacksam för idag!

Jag gjorde bl.a. en lista på alla krav jag har på mig själv, sedan en lista på vilka krav jag har på andra, och tillslut vilka krav jag tror att andra har på mig. Det visade sig (såklart) att listan över mina krav på mig själv var milslång, och mycket längre än både andras krav på mig, och de krav jag själv ställer på andra. Med andra ord lägger jag massor av energi på saker som egentligen inte förväntas av mig, och som jag inte heller förväntar mig av andra. Jag upptäckte också att "jag ska må bra och ta hand om min hälsa" inte ens fanns med på min lista. Det orättvist och respektlöst att behandla sig själv så, och det gör att man nedvärderar sig själv på ett sätt som är skadligt.

Om man inte prioriterar (1) sin hälsa, (2) sitt mående och (3) de saker som gör en lugn och och glad, intalar man sig själv att de sakerna inte är viktiga, när de egentligen är de allra viktigaste!

När det gäller mål så sägs det ofta att "när det är jobbigt ska man tänka på hur bra allt kommer att bli när man lyckats!". Men seriöst, är det värt det att pusha sig själv till utmattningens rand för att prestera? Om man behandlar sig själv illa (vilket jag tycker är definitionen på att att pusha sig själv för hårt och att kritisera sig själv konstant) under en lång tid så kommer man att ha förlorat så mycket av sin självrespekt när man väl når fram att man inte ens är glad över vad man uppnått. Det har hänt mig alltför många gånger, jag vet vad jag pratar om. Helt plötsligt står man där med en medalj, eller drömjobbet, eller massor av komplimanger och respekt och det enda man hör i sitt eget huvud är "jag förtjänar inte det här".

Jag tycker inte att det är fel att ha ett högt ställt mål, men man får se sig själv som sin egen coach, och då också ta med i beräkningen vad som är rimligt att kräva och hur man vill må under tiden. Inget mål är viktigare än att må bra, och man måste lyssna på sig själv och sin kropp. Det kravet måste stå högst på listan, alltid, och många andra krav och mål kan man helt ta bort. Annars tappar man bort sig själv, och glömmer varför man gör det man gör.

Och det är inte så att man inte kan lyckas om man har en mer avslappnad inställning till sin egen prestation. Tvärtom tror jag att det gör en till en bättre ryttare. Kolla på många av de stora ryttarna som verkligen lyckats. Ofta är de väldigt ödmjuka, och efter en riktig skitrunda på tävling kan de säga "njä, det funkade inte riktigt idag, vi behöver öva mer till nästa gång". Och sedan koncentrerar de sig på sin strategi för förbättring och inte på massa onödig och kontraproduktiv självkritik som inte leder till någonting. Det är att vara ett riktigt proffs!

Den bästa indikationen på hur långt du kommit som ryttare är hur du hanterar ett misslyckande. Och det vet du inte förrän du vågar misslyckas.

Så se dig själv lyckas, men ödsla inte tid på att straffa dig själv om det inte blir så. Det kommer inte att hjälpa, utan bara bryta ned. Du går ju inte ut från banan och piskar skiten ur hästen om det gått dåligt. Den får ändå täcket och sin mat och några klappar. Gör så med dig själv också! Var lite schysst, analysera och koncentrera dig på den fortsatta resan.

Ofta hör man att resan är målet. Och det är nog en av de mest sanna och viktiga saker man måste inse i livet. Det är idag jag ska rida, det är idag jag ska göra allt jag kan för att min ridtur ska bli rolig, trevlig och lärorik. Se inte tävlingen, eller kursen eller ens ridpasset som början eller slutet på något, eller som målet, utan som en del av något du älskar att göra, ett delmål kanske. Men jag tycker att målet bör vara att må bra, att känna sig nöjd och lycklig och att lita på att man kan hantera de svackor som oundvikligen kommer.

Så sluta kritisera er själva, och skala bort alla onödiga krav som bara tar energi! Jobba fokuserat och ge dig själv chansen att lyckas på schyssta villkor. Det är det viktigaste man kan lära sig!