Hovet - En blogg om Islandshästar -

Undvika skador av bett

Hakar på Johannas inlägg om bett! Jag har velat skriva om det länge men det har inte blivit av. Det är ett himla spännande område, just för att det förändras mycket över tid. Jag kommer ihåg när alla red på tvådelat bett med lösa ringar som gärna skulle vara extra tjockt för att vara "snällt", och ingen funderade på hur långt bettet skulle vara. Det här var kanske 10-12 år sedan. Själv red jag glatt runt på ett tvådelat islandsstång med långa skänklar (vilket var det enda som fanns då) i storlek 11.5. Andra favoriter var ett rakt gummibett som säkert var minst 1 cm tjockt och ett tvådelat "lättviktsbett" som hade hål i sig (??). 
 
Idag vet vi ju att betten ska vara lite kortare, att raka bett nog oftast är snällast och att fasta ringar är bra för att undvika klämskador. Betten ska gärna vara lite smalare för att ta mindre plats i hästens mun. Precis som Johanna skriver finns det en risk att kinden kläms in mellan tänderna om bettet är för långt, och det finns också en risk att mittendelen går upp i gommen, särskilt om bettet är tvådelat. Jag har idag bara ett tvådelat bett, och det har lockup. Jag tycker att jag klarar mig bra på mina 10.5-bett, men skulle kanske ha ett 10 till Fljóð som har en väldigt liten mun. Jag har dock aldrig, peppar peppar, haft en häst som fått sår i munnen. Jag säger inte att det beror på ridskicklighet, för jag är inte på något sätt oöverträffad där, men jag har nog bara försökt vara försiktig och känt efter väldigt noga vad hästen trivs med. Jag har kanske haft tur också. Nu tror jag dock att de flesta skador som hästen får i munnen beror på friktion, d.v.s. att man rider med kontakt (det gör jag också) och att bettet så att säga "nöter" lite på huden utan att det i och för sig beror på att ryttaren rider fel eller dåligt eller att bettet inte passar. Är hästen t.ex. lite torr i huden kan det förr eller senare gå hål. Därför vill jag tillägga en sak till Johannas inlägg, nämligen att variation är skitbra! Tryckpunkterna blir lite annorlunda och man kan anpassa det lite efter situationen. Om jag bara ska ut och skritta kan jag lika gärna rida på hack t.ex.
 
Jag är nog inte ensam om att gilla att shoppa, och att köpa bett är faktiskt en guilty pleasure som jag tycker att vi alla kan motivera med hänvisning till hästens välbefinnande! Jag har alltid sådär tre fyra bett att variera med på varje häst. Fljóð har ett rakt och ett tredelat eggbett, ett Bombers barrel och ett tvådelat Bombers med lockup. Slemma har två tredelade KyRotary (med och utan parerstänger), ett EE-bett och ett tredelat eggbett. Jag funderar på att köpa ett Hrimnir-bett till henne och kanske också ett hinge-bett eftersom hon går bäst på tungfrihet. Jag rider ingen av hästarna på stång ännu, men kommer nog att introducera det senare. Kort sagt så varierar jag massor, och det har jag alltid gjort. Och just variationen kan kanske vara en bidragande orsak till att jag nästan aldrig har bett-problem. Plus (1) bettskivor och (2) löst spänd nosgrimma. Jag har alltid bettskivor när jag har lösa ringar på betten och nosgrimman är alltid löst spänd, oavsett vilken typ av nosgrimma det är.
 
Så; variera mera, använd bettskivor och låt bli att dra åt nosgrimman för kung och fosterland. Det är mina tips för att undvika bettskador, i tillägg till att bettet ska passa då givetvis! Har ni någon egen strategi eller något tips?
 
 
Bombers barrel