Fljóð kändes också helt suverän. Hon har verkligen börjat hitta en trevligare arbetsform och är väldigt mycket mer ridbar nu. Det känns skillnad för varje dag faktiskt, även om hon var lite uppe i varv idag pga blåsten. När vi kom in i skogen travade vi på i rätt bra tempo och plötsligt var det typ tio små grisar mitt på vägen!! De blev helt paralyserade av min starka pannlampa och flyttade sig inte utan stod bara kvar och stirrade så jag red nästan på dem. De var jättesmå alltså, helt bruna och randiga. Trodde Fljóð skulle bli skiträdd, men det blev hon faktiskt inte. Däremot kunde jag inte låta bli att fundera lite över var mamma gris fanns... de är ju inte helt trevliga om man kommer emellan de vuxna och ungarna. Som tur var syntes de inte till. Huvva!