Gullan kom in i mitt liv efter att jag sett den här bilden på henne i en annons på HästNet. Just då letade jag efter en sällskapshäst till Fljóð, som jag hade tänkt köpa. Då jag tyckte att fölet på bilden var ovanligt snyggt kände jag att What the Hell, jag tar den!

Gullan blev min första egna häst. Vi köpte henne 2014, då var hon bara ett par månader gammal. När hon skulle avskiljas var det januari 2015. Vi åkte upp till Hudiksvall för att hämta henne. Det behövdes tre personer och en "stödhäst" för att få in Gullan, sju månader gammal, i släpet. Hon var ganska sjövild kan jag avslöja.

Det första Gullan gjorde när hon kom hem till oss var att rulla fast i väggen, och vi fick handgripligen vända på henne, trots att boxen var jättestor för en så liten häst. Hon har fortsatt med sina små upptåg, bl.a. ätit broddar, vält ut hinkar med prylar så att allt går sönder, krupit under staketet och gått och lagt sig och sovit på en åker helt själv (!). Inget förvånar en när det gäller henne.

Gullan krävde ändå lite hantering, vilket jag insåg rätt snart. Jag fick verkligen brottas med henne för att lära henne att gå i grimma, och hon var extremt lättuttråkad. Miljöträning var värdelöst eftersom Gullan inte är rädd för någonting.

Det bästa med Gullan är att hon har en personlighet som är helt annorlunda från andra hästar. Hon är helskön helt enkelt, men är ganska krävande. Massor med energi och vill alltid vara med! Hon gör miner, rör sig hela tiden och ska alltid stå i centrum. Dessutom är hon så otroligt kärleksfull. Hon älskar att kramas, men är aldrig fräck eller påflugen. Däremot kommer hon alltid springande i hagen och vill bli fångad när man kommer, och hon försöker alltid sätta på sig grimman själv. Jag inbillar mig att hon är ganska intelligent. 

Hur som helst; Gullan har alltid varit väldigt snygg. Men, jag har haft lite svårt att se framför mig hur jag skulle kunna ha henne som ridhäst utan att slå ihjäl mig. Hon har så mycket energi och egna idéer, och jag kan väl avslöja att hon höll på att bocka mig åt skogen de första gångerna jag satt upp.

Well, här ser ni då resultatet efter att hon är riden endast ett par gånger:

Världens snällaste häst! Hon rör sig jättefint och är väldigt elastisk. Såklart finns ingen styrka ännu, hon behöver muskler, teknik och kondition, och hon håller fortfarande på att lära sig grundkommandon, men hon tänker helt rätt och gångarterna är klockrena!

Är så tacksam för detta lilla busfrö! Ser fram emot en väldigt spännande fortsättning!