Nu är vårsäsongen snart avslutad och tävlingsschemat börjar tunna ut. Jag älskar att tävla och ser verkligen fram emot hösttävlingarna och alla DM och KM som kommer upp! En fråga som jag ofta får är om jag är nervös när jag tävlar, och mitt svar är (helt seriöst) nej. Jag är i princip aldrig nervös. Inte ens om jag gör en riktigt generaltabbe på banan så hästen bara undrar vad fan jag håller på med känns det jobbigt. Jag kan inte påstå att jag gått någon kurs i stresshantering, men jag har tävlat under massor med år och jag har på något sätt hittat saker som gör att jag håller mig lugn. Jag tänkte tipsa er om några sådana saker!

 

Var ute i god tid! Att ha bråttom gör alla människor stressade. Helt i onödan dessutom, för då är man stressad över något som inte ens har med tävlingen att göra. Räkna ordentligt med extra tid för packning, lastning, borstning, incheckning och uppvärmning (även om du såklart bör undvika att rida fram för länge!). Om du dock skulle finna dig själv i en situation där du är försenad kan du tänkta på att:

 

Ta ett par djupa andetag, träng undan dina känslor och fokusera på uppgiften. Du kanske håller på att kissa på dig av nervositet i collecting ring. Skit i det! Fokusera inte på att du är kissnödig, utan fokusera på rätt saker. Om du är försenad, kör inte som en idiot. Tänk att det finns ungefär 50 tävlingar på ett år, om du missar första klassen är det inte livets undergång. Acceptera läget! Om du blir prejad på framridningen och tappar koncentrationen, jaha, då blev det så. Acceptera läget. Fokusera på det du ska göra.

 

Vad är det som man man oftast tänker på när man åker till en tävling, och innan man ska in på banan? Allt som kan gå fel såklart. Vad är man då mentalt inställd på? Att det ska gå fel. Fokusera istället på hur du vill känna när ritten är klar. Så fort du tänker på att hästen kommer gå i korsgalopp och den kommer sticka och du kommer ramla av, så tänk istället att du släpper ut tyglarna, hästen frustar och du rider mot utgången med ett stort leende på läpparna eftersom du gjort ditt livs ritt, och domarna viftar frenetiskt med 6:o och 7:or. Den bilden är mycket trevligare, och den kommer att ge dig ett mer positivt fokus. Om det ändå går åt skogen? Ja, då gjorde det väl det, men då hade du i alla fall en positiv inställning, en positiv målbild och mådde mycket bättre hela dagen tills det sket sig. Besviken hade du blivit i alla fall, även om du räknade med ett bottenresultat. 

 

Om det går dåligt, se det som en lärdom. Om jag får ett riktigt kasst resultat någon gång brukar jag fråga mig själv, och kanske även andra (min hästskötare, domaren, tränaren som stod bredvid) vad som kan bli bättre. Sedan tar jag till mig det och tänker ut en konkret metod som ska leda till ett bättre resultat. MIn häst var kanske helt blockad i högersidan. Ja, men då måste jag se till att rida mer mjukgörande på framridningen nästa gång, och kanske borde equiterapeuten känna igenom hästen någon vecka innan. Jättebra; då har jag förfinat min metod. Och för varje misstag blir jag en mer erfaren tävlingsryttare. 

 

Vet ni vad: det kommer att gå dåligt ibland! Hästar är djur och inte maskiner. Och man själv är bara människa. Döm er inte så hårt, och tänk både en och två gånger på vad tävlingen egentligen är för något: det är en kul grej, en liten happening som ni deltar i inom ramen för er hobby. Det är inte världspolitik eller hjärnkirurgi. Ingen dör, världen går inte under, och faktiskt; ingen bryr sig. Det är lätt att tänka att alla andra ska stå och skratta om det går dåligt. Men om ni visar en positiv och lättsam inställning så lovar jag att ingen kommer göra det. Har ni någonsin skrattat åt en ryttare som ler och klappar om sin häst efter en tävlingsrunda som kanske inte hamnade i de högre poängskalorna? Nej, såklart inte. Varför skulle man göra det? Tvärtom känner jag en oändligt mycket större respekt för den som utstrålar glädje och älskar sin häst även om hen kommer sist, än den som surar och ska sälja hästen för att man "bara kom tvåa". Jag är inte ensam om det! Om ni fortsätter att tävla har ni hundratals tävlingar framför er, och det är inte alls hela världen att det råkade gå lite kasst någon gång, eller till och med flera gånger. Det viktiga är hur ni själva hanterar det! 

 

Jag hoppas att någon av er känner att detta hjälper lite! Jag försöker gärna hjälpa till om ni hamnar i en negativ tankesprial och har svårt att bryta den. Hoppas att jag träffar någon av er på tävling i framtiden!