God morgon kära läsare! Sitter och äter frukost och laddar inför första arbetsdagen efter ledigheten. Har ni tänkt på att man ofta har en rätt risig inställning till sin dag och sitt arbete? Ofta tänker man ju något i stil med "fy faaan" när man tänker på första dagen efter ledigheten, men man kanske inte riktigt reflekterar över varför man tänker så/vad det egentligen är som suger så katastrofalt. Och även om något är lite jobbigt (i mitt fall GÅ UPP på morgonen, jag är fruktansvärt morgontrött) så behöver det ju inte innebära att allt är skit. Jag tror man tänker "fy faaan" av gammal vana faktiskt. Att man på något sätt är trygg i sin pessimism. Som en sur gammal gubbe sitter man och tänker "jaha, då var det dags igen då...". Förmodligen som något sorts skydd mot att bli besviken. Inte så kul, och inte så klädsamt.