...som jag har väntat på den frågan haha! Nä, men jag fattar att ni undrar lite, jag är ganska anonym här. Men det finns faktiskt en poäng med det, och jag kommer att förklara det närmare nedan, men enkelt uttryckt så vill jag hålla isär mitt jobb och mitt privatliv. Bloggen är ju offentlig, och jag vill inte att det jag skriver här på något sätt ska kopplas till den jag är i mitt arbete. Men bara för att ni är trogna läsare och för att ni har frågat så ska jag göra ett undantag. Ni får dock se detta som ett unikt tillfälle haha!

 

Hur som helst, jag är 30 år, kommer från Stockholm, är född och uppväxt här. Jag började rida när jag var 4 år, men förutom ridning har jag bl.a. sysslat med gymnastik, fotboll, poledance och boxning. Ridningen är dock det jag alltid tyckt har varit roligast. Även om jag alltid har varit aktiv och tränat mycket, haft mycket i stallet m.m., så har jag ändå alltid prioriterat skolan och satsat på bra betyg. Jag tror att jag ville bli veterinär när jag var liten, men sen tyckte jag nog att naturvetenskap och matte var för tråkigt. På gymnasiet gick jag samhällsprogrammet i alla fall och jag bestämde mig ganska tidigt för att jag ville bli advokat.

 

Jag har för mig att jag var typ 19 när jag flyttade hemifrån och då flyttade jag till en etta i Hornstull i södra Stockholm. Jag hade då kommit in på juristlinjen vid Stockholms universitet och jag hoppade på den utbildningen direkt efter gymnasiet. Parallellt med studierna modellade jag en del genom en agentur som också är baserad i Stockholm, och så festade jag väldigt mycket, gick på mycket konserter och så. Jag är rätt musikintresserad och lyssnar mest på hårdrock och metal. Det var också så jag träffade R, som spelar i ett rockband sedan typ... urminnes tider haha! Han har faktiskt turnérat i hela världen, spelat på stora arenor och levt på sitt band under många år så han är inbiten musiker. Hur som helst så blev jag störtkär i honom första gången jag såg honom på en rockgala 2008. Vi var lite av och på efter det fram till 2010 då vi blev ihop. Han flyttade upp hit från västkusten år 2012 och då blev vi också sambos. Vi hade ett uppehåll 2015, annars har vi varit ihop sedan dess.

 

Jag gick ut juristprogrammet och tog min jur.kand. år 2011 efter fem års studier. Sen började jag jobba på en advokatbyrå direkt och har varit kvar där sedan dess. Jag blev advokat när jag var 26. Jag jobbar mestadels med brottmål som försvarsadvokat. Nu ska jag byta till en annan byrå, men inriktningen är samma. Jag tycker jättemycket om jobbet. Det tar mycket tid såklart, men för det mesta är det värt det. Man jobbar dock dagligen med tunga och svåra frågor, frihetsberövade personer, missbruk, utsatta barn och ungdomar, anhöriga, livsöden som ibland kan vara helt ofattbara och människor i kris. Sen är det självklart också en personlig press att prestera på topp jämnt, att prata inför folk i domstolen, att övertyga och att vara väl förberedd. Det är många olika aspekter av det. Man får inte vara blödig, samtidigt måste man ha stor respekt för andra människor. Att få hålla sitt privatliv för sig själv blir väldigt viktigt när man jobbar på det sättet, om inte annat för att få koppla bort alla intryck, vilket också är skälet till anonymiteten här på bloggen som jag nämnde. Jag måste ha ett "professionellt jag" och det är inte meningen att de jag jobbar med ska se något annat än det, oavsett om de är domare, advokater, kiminalvårdare eller klienter. Stallet (och bloggen) är liksom lite av en fredad zon för mig där jag får vara en annan person än den jag är på jobbet och jag pratar nästan aldrig om mitt jobb med utomstående. Alternativet har varit att lösenordsskydda bloggen, men nu har jag istället valt att ha den öppen och inte skriva om någonting annat än hästarna här.

 

Min fritid? Hahah jaaa... Jag har inte så mycket fritid. Jag jobbar i princip alltid mer än heltid, och min lediga tid tillbringar jag antingen med R, på gymmet eller i stallet. Jag älskar verkligen R, och att umgås med honom. Han är bäst i hela världen, och jag försöker verkligen att prioritera att vara med honom så mycket som möjligt. Han är ute och spelar en del med bandet och då brukar jag följa med ibland, annars är jag som sagt i stallet, på gymmet eller umgås med kompisar. Jag har inte så många vänner, kanske 4-5 nära vänner och så en del bekanta. Såklart festar man en del med sina kompisar när man bor i stan, och man skickar mess till varandra och så, men jag träffar faktiskt inte mina vänner så himla ofta. Man får ha vänner som är okej med det helt enkelt.

 

Jag måste ändå säga att jag är väldigt nöjd med mitt liv. Jag har redan gjort det mesta som jag velat göra och ser ändå fram emot framtiden. Självklart är man inte alltid på topp, självklart suger vissa dagar helt extremt mycket, så är det nog för alla. Men jag är i alla fall tacksam varje dag för att jag får ha det så bra som jag har det, och ni som kämpar kan trösta er med att det blir fan så mycket bättre ju äldre man blir!

 

Jag hoppas att ni har fått svar på några av era frågor, annars kan ni såklart kommentera. Jag kan svara på frågor om min utbildning och så också om någon är intresserad av det. Det går såklart också bra att maila [email protected].