Även Fljóð var jätteduktig och tuffade på i alla gångarter. Jag har en liten tanke om att visa henne för Johan på kvällslektionen den 24:e. Han är jättenyfiken på henne, och det känns lite som att varenda människa som ser henne brister ut i stående ovationer, så det är kanske läge att lära henne att gå på ridbana och åka transport. Jag vet ju inte riktigt hur hon ser ut eftersom jag bara sitter på, och jag har bara sett bilder, men det känns bra och omvärldens reaktioner verkar ju tyda på att hon är på gränsen till fantastisk. Men helt ärligt; för mig spelar det ingen roll. Såklart det är kul att hon är fin, men hon är fortfarande min lilla tjej och inte någon maskin som jag ska vinna tävlingar på. Jag kommer absolut inte pressa henne, utan jag kommer att fortsätta låta henne gå lugnt och bara ta det i hennes takt. Hon är faktiskt bara fyra år (!) och visst, hon har lätt för sig, men det är inte samma sak som att hon är lätt att rida. Det är mycket och stora rörelser att balansera, väldigt mycket gas och ett obändigt ego att komma överens med, plus att hon har väldigt mycket pass i sig. Om det inte har framgått så är Fljóð en diva ut i hovspetsarna. Det positiva med det är att hon gärna showar, visar upp sig och älskar när alla tittar på henne. Det negativa är att hon är rätt bitchig om hon inte får som hon vill och att koncentrationen inte alltid är på topp. När jag säger att hon har lätt för sig så menar jag att hon är begåvad, inte nödvändigtvis att hon alltid gör som jag säger. Vad jag vill säga är egentligen att jag tycker om henne som hon är, och det är mycket jobb tills vi kan börja prestera någonting, men vi jobbar på det, och jag tror att det kan vara bra att höra vad Johan har att säga. 

 

Hoppas att ni har haft en fin söndag. Själv laddar jag inför en ganska omvälvande vecka som avslutas med Johanna-kurs! Ha en fin kväll allihop!