Hittade en bra artikel angående övergångar här! Jag rider jättemycket övergångar och tycker verkligen att det ger resultat. Jag vill kunna "känna" hela hästens kropp när jag rider och jag tror att det är viktigt att det finns en kroppsmedvetenhet hos ryttaren som även omfattar hästen. Övergångar är ett superbra redskap där. Jag brukar rida serier med övergångar och, precis som Maria Sundin skriver i artikeln, hittar man balansen i den nya gångarten innan man byter igen. Jag tror att man i regel rider lite för länge och "trixar" lite för mycket mellan varje övergång. 

 

Maria sammanfattar det såhär (detta är alltså ett urklipp från artikeln!):

• Jobba med övergångar på alla sätt. Alltså skritt-halt, halt-skritt, trav-skritt, skritt-trav, trav-galopp och så vidare.
• Gör många övergångar tills kommunikationen fungerar. Försök jobba med den intensitet i hjälperna du vill ha.
• När du saktar av från trav till skritt ska du känna efter när hästen är i balans och då direkt sätta i gång i trav igen. 
  – Ta inte extra förhållningar och tänk att hästen ska kröka på nacken. Just det här att träna sig på att känna när hästen är i balans är väldigt viktigt i kommunikationen med hästen. De gillar inte att komma ur balans, det är en av de saker hästar tycker sämst om.
• Det brukar ta ungefär tre till fem steg innan hästen är i balans igen vid en övergång.
  – Som ryttare gäller det att uppfatta när hästen är i balans och ge den en ny signal, ”nu kommer vi fram i trav igen”. Hästen får en känsla av att den här ryttaren är medveten om vad jag, hästen, gör. Men om ryttaren bromsar igen eller grejar och fixar, då går det momentet förbi. Hästen känner att ”nu rider hon däruppe för sig själv”.
• Många har problem med övergångar galopp-trav.
  – I växlingen galopp-trav, som många ryttare inte gillar, springer hästen ofta i väg och lägger sig på bogarna. Innan man har tränat det. Därför är det många som går ner i skritt ganska snabbt. Men om ryttaren signalerar galopp igen blir hästen okej, säger Maria och fortsätter: 
  – Om ryttaren börjar bromsa, fixa och trixa, ja då är det hästen som bestämmer. När hästen upplever att ryttaren gör sitt yttersta för att hålla den i balans, då blir den välvilligt inställd. Det ökar tilliten alldeles otroligt.